Frida

Är att åka till Jamaica. Dancehallens ursprung. Där allt och alla vet vad dancehall är och förstår att det är mer än en stil, det är en kultur. Att få se folk stå på gatorna och dansa stilen alla där älskar och blanda alla nya steg med gamla. Att se och kunna känna kärleken till en stil som är obegränsad. Antingen älskar man det eller så gör man det inte. Jag ska dit, och den dagen jag åker så kommer ingenting annat spela roll, om jag varken dör eller överlever därborta. Att få se kulturen och rötterna är obeskrivligt. Om jag dör där så kommer jag iallafall ha fått min högsta dröm uppfylld. Om dancehall-fester i Sverige är de bästa festerna så kan jag tänka mig hur de är där, bättre än bäst. Kärlek till allt som rör Dancehall och allt stöd till Jamaica.

Stannar hemma imorgon/idag tror jag, kan sola på balkongen istället. Men jag vet inte för jag kommer vilja bada. Det kallas beslutsångest och i-landsproblem. Nej, nu ska jag faktiskt sova, man blir helt trött efter att ha badat. Blundar jag nu så somnar jag, hehe. Känns som att jag är i världens bästa dröm varje gång jag hör Dancehall-musik och att det är då jag mår som bäst. I guess.

Hur kan man sakna några så mycket även fast man inte borde? Livet är obegränsat, det är något jag numera är säker på.