Frida

Jag orkar inte berätta om kvällen... Är inte på bästa humöret, eller egentligen är jag glad men det är så typiskt mig att tänka ''känslor före logik'', asså ta känslorna före det som är bra för en själv.. Iallafall, ja...

Jag vet, jag vet, jag vet, men vad ska jag göra? Jag kan inte hjälpa det, för mitt eget bästa så ska jag vända ryggen till och aldrig titta bak, men mitt hjärta... tro mig, det gör ont.. På riktigt.

Vad ska jag göra? Det känns som att jag är helt ensam, asså när du inte är där så saknar jag dig.

''Life without you is impossible'', det känns verkligen som att det är omöjligt...
Jag försöker, dag ut och dag in, men det slutar bara med att jag pratar med dig...

Jag lyssnar, jag tar åt mig, men jag bryr mig inte, jag är tacksam för att alla bryr sig, speciellt.... Nej, det var ingenting...
Du har själv sagt att jag inte borde... Men du förstår inte heller...

Jag klarar inte ens av att se dig i ögonen... Det gör alldeles för ont...