Frida

Vid vissa tillfällen önskar jag att allt kunde stanna upp så att jag fick möjlighet att tänka igenom alla val jag har gjort och de val jag måste göra, utan att tiden rör sig. Men jag har insett att det är omöjligt och istället får jag försöka tänka igenom saker och ting innan jag gör något som jag kanske senare kommer ångra.

Ibland, eller rättare sagt, ofta så tänker jag på att jag saknar min pappa och att jag en gång har haft mitt liv på Gotland, men det är numera här i Tyresö. Det har pappa svårt att förstå och det leder till att vi bråkar ganska ofta och att det får mig att inte vilja åka tillbaka till ön där jag en gång haft mitt allt.
Jag önskar att pappa fanns här, nära mig, så att jag slapp åka till Gotland, jag har dåliga minnen därifrån och det är en del av varför jag inte vill tillbaka.

Det är ibland skönt att veta att jag kan fly ifrån alla problem, men vart leder det? Ingenstans. Vad jag än gör finns problemen kvar, jag kan alltid springa hur mycket jag än orkar och fly så långt det bara går tills jag når världens ände men problemen finns alltid kvar, vad jag än gör. Så varför fly ifrån hela första början?



Jag har alltid haft problemet att berätta för mycket om mitt liv och mina problem till vissa personer jag egentligen inte borde berätta något för, men om den personen har berättat något för mig känns det som att jag måste också berätta något.

Jag antar att de flesta har problem med att veta vilka man kan lita på och inte, det är riktigt jobbigt, men jag försöker att bättra på mig och bara berätta saker när jag behöver och se till så att jag inte berättar till fel personer.

Jag önskar att jag räckte till, att jag kunde hjälpa alla som har det jobbigt, att jag hade tid och att jag hade en lösning till alla problem.
Men jag räcker inte till och kommer aldrig någonsin kunna få hjälpa alla med sina problem, hur mycket jag än vill, jag vill hjälpa min familj, jag vill hjälpa mina vänner, jag vill hjälpa bekanta och jag vill hjälpa andra människor som har det svårt och jobbigt, som bor på andra sidan jordklotet.

Jag vill känna att jag har hjälpt alla, annars är jag inte nöjd med min insats.
Hur mycket jag än kämpar för att få min tid att räcka till så vet jag att det är ytterst omöjligt att hinna hjälpa alla människor som existerar med var och ens problem. Det kommer aldrig gå, men jag tycker att alla borde börja hjälpa till..



Tillslut, eran uppfattning om mig borde jag inte bry mig om, för jag är mig själv och jag leker ingen, men på något sätt blir det så ibland att andras uppfattning om mig är viktigare än min uppfattning om mig själv och det borde inte vara så. Men ibland blir det så och det kan jag faktiskt inte rå för, men nu har jag berättat väldigt mycket privat men ändå så har jag lyckats hålla inne allt det som egentligen får mig att må dåligt och fälla tårar. Jag var tvungen att få ur mig allt det här, ingen har bett dig att läsa. Så klaga inte.