For me..

Even if I hate to admit it, I really like you, I do.

Det är dags för mig att stå på mina egna ben, tänka på vad som är bäst för mig själv.
Jag vet redan vad som är bra för mig, men det dåliga är att jag vet inte om jag kan.
Jag vill, men ändå inte.
Var jag tvungen? Från första början? The best thing for me is to move on, but I don't know if I can do it all by myself..
Sometimes I need you, and sometimes I want to slap you.
I haven't made up my mind yet... But I will.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0